Inlärning – studieteknik
Ett bra exempel på hur Kahnemanns teser fungerar i praktiken (se föregående inlägg) är studieteknik, ja inlärning över huvud taget. När man sitter med en bok, en föreläsning eller web-kurs eller dylikt och verkligen vill försöka lära sig något (och komma ihåg det) är det lätt att halka in på det snabba tankespåret och göra det som känns bäst och vid en första anblick ter sig enklast. Men enklaste sättet är inte det mest effektiva!
Forskning 1) har tydligt visat att man lär sig bättre och kommer ihåg mycket mer om man i stället väljer det långsamma tankespåret, men för att kunna göra det måste man känna till och vara beredd på att det känns sämre därför att det på kort sikt är besvärligare och jobbigare.
Det snabba spåret kan t ex vara att man läser texten flera gånger och både stryker under och använder färgade överstrykningspennor. Eller sitter på en föreläsning och antecknar så att pennan glöder, skriver ner så mycket som möjligt. Visst kan även dessa metoder vara ansträngande, men det känns ändå mer bekvämt och vant att använda dem. De utmanar inte hjärnan lika mycket som det långsamma spåret gör. Där väljer man i stället att bara läsa texten 2 gånger, först för att få en övergripande inblick i ämnet och sedan en intensiv andra genomläsning då man aktivt letar efter det viktiga medan man ofta stannar upp, gör en egen sammanfattning av stycket man nyss läste, återberättar innehållet för sig själv (utan att ”tjuvläsa”!). Ett mycket viktigt moment är att skriva frågor till sig själv som man ska besvara några timmar senare. Just det, flera timmar senare, inte genast. För att denna andra genomläsning ska fungera gäller det att intala sig själv att man inte ska läsa texten en gång till. En av anledningarna till att flera genomläsningar med under- och överstrykningar inte fungerar särskilt bra är att man lurar sig själv med den behagliga föreställningen att ”nästa gång jag läser det här då ska det sätta sig…” Jag kommer själv ihåg en kurs i studieteknik jag gick i början av läkarutbildningen. Där fick vi testa att efter andra genomläsningen stryka över texten med svart tuschpenna! Så att vi aldrig skulle kunna läsa den igen. Det är lite ångestväckande innan man har lärt sig lita på sitt minne, men oerhört effektivt. Metoden lämpar sig bäst för kompendier och billiga böcker, är inte lämplig att använda på dyra läro- och uppslagsböcker som man kan behöva slå upp fakta i under lång tid framöver.
Att hämta fram de nya kunskaperna ur minnet är ett viktigt moment för att inlärningen ska bli aktiverad och ”sätta sig”. Man kan även använda sig av andra typer av aktiv repetition. Ett kraftfullt exempel är att nästa dag sitta en stund med en studiekamrat och återberätta olika avsnitt för varandra, fråga varandra om viktiga punkter, osv.
- Bra sammanfattning finns i boken ”Outsmart your brain” av Daniel Willingham, professor vid Univ of Virginia. I den finns även många bra praktiska tips och beskrivning av metoder man kan träna på för att bli bättre på att lära in nya kunskaper.