Dr. Clas Malmström

Om skillnaden mellan att förebygga och att befrämja.

I presentationen av den här hemsidan skriver jag att nyckelbegreppet är HÄLSOKOMPETENS, det vill säga förmågan att hålla sig frisk inte enbart i bemärkelsen undvika att bli sjuk/skadad utan också att må bra och upprätthålla en god hälsa och hög livskvalitet. Hälsokompetens består av två delområden. Det första är det som de flesta förknippar med hälsovård, nämligen preventiv kompetens, vilket handlar om att förstå sig på skadliga påverkansfaktorer och att utveckla en skicklighet i att hantera risksituationer så att man inte i onödan utsätter sig för sådant som gör en sjuk. Den andra delen kallas promotiv kompetens, som handlar om att förstå sig på sina behov och att utveckla förmågan att i tillräckligt hög grad utsätta sig för sådant som man mår bra av.  Tyvärr är den promotiva komponenten okänd för de flesta, vilket är olyckligt för båda är lika viktiga! Men egentligen är det inte förvånande, för om man tittar på den information om friskvård som kommer från hälsovårdsmyndigheter och hälsorådgivare på webben och i böcker, handlar 99% om förebyggande råd, det vill säga vad man ska undvika för att slippa bli sjuk.

För att i någon mån försöka uppväga denna obalans kommer jag att i denna blogg och på hela hemsidan fokusera mer på promotiv hälsokompetens. Inte för att preventiv kompetens är oviktig – som läkare är jag oerhört väl insatt i betydelsen av att sätta in preventiva, sjukdomsförebyggande åtgärder – utan för att öka kännedomen om hur man kan sköta om sin hälsa även på det promotiva, friskhetsbefrämjande sättet, det vill säga utsätta sig för sådana påverkansfaktorer som vi behöver för att kunna upprätthålla friska funktioner såväl i kroppen som i själen. Denna promotiva kompetens är den praktiska tillämpningssidan av den salutogena forskningen som studerar den goda hälsan, till skillnad från kunskaper om förebyggande/preventiva åtgärder vilka härstammar från den patogena forskningen som studerar hur sjukdomar uppstår.

Vill du läsa mer om det här kan du bara sända ett mail så ska jag skicka mer utförlig information (och för den som vill/orkar läsa originalpublikationer av forskningsrapporter kan jag även delge hänvisningar till olika källor).  

Inlärning – studieteknik

Ett bra exempel på hur Kahnemanns teser fungerar i praktiken (se föregående inlägg) är studieteknik, ja inlärning över huvud taget. När man sitter med en bok, en föreläsning eller web-kurs eller dylikt och verkligen vill försöka lära sig något (och komma ihåg det) är det lätt att halka in på det snabba tankespåret och göra det som känns bäst och vid en första anblick ter sig enklast. Men enklaste sättet är inte det mest effektiva!

   Forskning ¹⁾ har tydligt visat att man lär sig bättre och kommer ihåg mycket mer om man i stället väljer det långsamma tankespåret, men för att kunna göra det måste man känna till och vara beredd på att det känns sämre därför att det på kort sikt är besvärligare och jobbigare.

   Det snabba spåret kan t ex vara att man läser texten flera gånger och både stryker under och använder färgade överstrykningspennor. Eller sitter på en föreläsning och antecknar så att pennan glöder, skriver ner så mycket som möjligt. Visst kan även dessa metoder vara ansträngande, men det känns ändå mer bekvämt och vant att använda dem. De utmanar inte hjärnan lika mycket som det långsamma spåret gör. Där väljer man i stället att bara läsa texten 2 gånger, först för att få en övergripande inblick i ämnet och sedan en intensiv andra genomläsning då man aktivt letar efter det viktiga medan man ofta stannar upp, gör en egen sammanfattning av stycket man nyss läste, återberättar innehållet för sig själv (utan att ”tjuvläsa”!). Ett mycket viktigt moment är att skriva frågor till sig själv som man ska besvara några timmar senare. Just det, flera timmar senare, inte genast. För att denna andra genomläsning ska fungera gäller det att intala sig själv att man inte ska läsa texten en gång till. En av anledningarna till att flera genomläsningar med under- och överstrykningar inte fungerar särskilt bra är att man lurar sig själv med den behagliga föreställningen att ”nästa gång jag läser det här då ska det sätta sig…” Jag kommer själv ihåg en kurs i studieteknik jag gick i början av läkarutbildningen. Där fick vi testa att efter andra genomläsningen stryka över texten med svart tuschpenna! Så att vi aldrig skulle kunna läsa den igen. Det är lite ångestväckande innan man har lärt sig lita på sitt minne, men oerhört effektivt. Metoden lämpar sig bäst för kompendier och billiga böcker, är inte lämplig att använda på dyra läro- och uppslagsböcker som man kan behöva slå upp fakta i under lång tid framöver.    

   Att hämta fram de nya kunskaperna ur minnet är ett viktigt moment för att inlärningen ska bli aktiverad och ”sätta sig”. Man kan även använda sig av andra typer av aktiv repetition. Ett kraftfullt exempel är att nästa dag sitta en stund med en studiekamrat och återberätta olika avsnitt för varandra, fråga varandra om viktiga punkter, osv.   

1. Bra sammanfattning finns i boken ”Outsmart your brain” av Daniel Willingham, professor vid Univ of Virginia. I den finns även många bra praktiska tips och beskrivning av metoder man kan träna på för att bli bättre på att lära in nya kunskaper.

Till minnet av Daniel Kahneman   —   avled tidigare i år, 90 år gammal.

Daniel Kahneman, ekonom och psykolog, belönades med Nobelpriset i ekonomi 2002 för sin banbrytande forskning om mänsklig bedömningsförmåga och beslutsfattande.

I populärvetenskaplig form förklarade han sina fynd i boken “Thinking, Fast and slow” som jag varmt kan rekommendera (utgiven 2011 av Farrar, Straus & Giroux). Han ger däri nya insikter om hur våra liv kan påverkas väldigt positivt om vi har en god balans mellan två typer av tänkande:
1. Snabbt, intuitivt, känslostyrt, impulsivt
2. Långsamt, resonerande, analyserande, konsekvensberäknande.

    Och omvänt: hur livskvaliteten kan påverkas negativt för dem som är alltför svaga i någon av dem. Vi behöver nämligen utveckla båda dessa kognitiva funktioner för att klara av att hantera vår vardag. Och det finns mentala träningsmetoder för att dels bli skickligare på var och en av dem, dels att bli bättre på att vara varsebli i vilken sorts tänkande man just nu befinner sig så att man medvetet kan växla när man har hamnat fel.

    För de flesta av oss är det typ 2 som fallerar. Man kan få till ett rejält lyft i livet av att bli bättre på att i tid upptäcka när man har halkat in på det snabba, känslostyrda, impulsiva tankespåret i situationer där man borde stanna upp några sekunder, överväga alternativen och fundera på konsekvenserna. Vår mänskliga hjärna har en inbyggd simulator som vi kan träna upp och använda mer effektivt så att vi kan visualisera både vad vi kan göra, hur vi ska göra det och hur resultatet uppstår. I grovt förenklad form kallas detta ibland för målbildsträning i den mentala träningslitteraturen, men det begreppet är lätt att missuppfatta och felanvända.

Om du tycker det här låter intressant och vill lära dig mer kan du skicka ett mail till clas.m@clasmalmstrom.se så ska jag skicka fördjupande information i form av ett kompendium med praktiska tips om hur man kommer igång med denna gren inom mental styrketräning. Vill du läsa Kahnemans bok “Thinking, Fast and slow”(rekommenderas varmt) kan du köpa den via mig (jag har ett litet lager kvar från en kurs i våras), men det går snabbare och blir billigare om du beställer den via Bokus.com eller någon annan e-bokhandel.